91889859_579097729379400_7928771204809228288_n

Bjursmål

Bjursmål är det folkmål som talas i Bjursås socken i norra Falu kommun

Det är det enda av dalmålen som talas i en kommun tillhörande bergslagsområdet – söder och öster om Bjursås talas dalabergslagsmål.

Bjursmålet hör till nedansiljansmålen tillsammans med bodamål, gagnefsmål, leksandsmål, rättviksmål, siljansnäsmål och ålmål. Av dessa har bjursmålet mest gemensamt med leksands- och ålmålen.

Eftersom Bjursmålet är en av dalmålens sista utposter mot bergslagsmålen bär det många spår av dessa. T.ex. hänne och dännä (här och där) och vårôm (fem. av vår). Bortfall av d-ljud är också vanligare här än hos många andra dalmål vilket kan visas med en jämförelse med det närliggande rättviksmålet: tia – tidä (tiden), leu – ledug (ledig).

Vad gäller verb har bjursmålet fler starka verb än standardsvenskan och även andra verbformer skiljer sig från standardsvenskan.  T.ex. heter det rykâ, rök, ryki (ryka rykte rykt); smällâ, smâll,smulli (smälla, smällde, smällt); hôllâ, höll, hulli, (hålla, höll, hållit); sittâ, sått, setâ (sitta, satt, suttit).

Ett fenomen som förekommer i bjursmålet är att vokalljuden i ett ord som ursprungligen har varit olika har blivit till samma vokalljud då övriga vokalljud har påverkats av kringliggande vokalljud. Det förekommer främst när stamvokalen är ett y-ljud. Standardsvenska ”mycket” heter myttjy och inte ”myttjä” och ”värst” av alla torde ”livstycke” – lyffstyttjy vara. Ytterligare ett exempel på detta fenomen är ”vedlidret” (vedboden), som förr lär ha uttalats vällirä men i dag stundom uttalasvällärä.

Y-ljudet ”ersätter” dessutom andra vokalljud än dessa: yppin (öppen), sprynju (springa (t.ex. i väggen)), gḷygg (glugg). Det finns även ett fåtal ord där y-ljudet ersätts av ett i-ljud, i likhet med hur det är i bl.a. rättviksmålet. ”Hylla” heter t.ex. hill(â).

Ett annat ljud, som kanske ännu oftare ”ersätter” andra vokalljud, om än inte lika många olika, ärô-ljudet och till viss del även ö-ljudet: sôm (som), hôḷ (hål), jönnôm (genom), rôm (rum).

Några ytterligare exempel på ord där vokalljuden är andra än i standardspråket är milla (mellan),missmôr (messmör), messtag (misstag), tupp (topp).

Bjursmålet har ett dj-ljud som uttalas ungefär som ”dge” i engelskans ”bridge” och ett tj-ljud som har ett hörbart initialt t-ljud, ungefär som ”ch” i engelskans ”church” – tjôrtjâ på bjursmål. Dj-ljudet förekommer där standardsvenskan har långt g-ljud (eller där standardsvenskan skulle ha haft långt g-ljud om ordet hade funnits). Standardsvenska ”brygga” heter t.ex. bryddjâ. Där g-ljudet i standardsvenskan är kort blir det i bjursmålet (ibland) till ett ”vanligt” j-ljud, t.ex. i ”tagit” som blirtäjji. Tj-ljudet har samma funktion som dj-ljudet, fast för standardspråkets ”k”, som vi har sett i t.ex. tjôrtja och myttjy.

Några bjursmålsord:

  • a hosj – hej
  • joḷḷprâ – potatis
  • sjettrost – björktrast
  • tungḷä – månen
  • ôkkän, ôkka, ôkkä, ôkkâ – vilken/vem (maskulinum), vilken/vem (femininum), vilket/vad, vilka
  • tä dimp däjja – att ramla av
  • arvilläsduppâ – extra fint fika
  • oknôtt – främmande folk
  • ôrmilâ – ödla
  • mjölummâ – humla
  • åvavlâ – avsides beläget ställe
  • sjågâ – tala, sjunga, spela, göra något långsamt och tråkigt
  • suskut – vattendränkt (om mark, kläder och så)
  • gniḷut – kallt, blåsigt
  • kuppjärv – spindel
  • bjur – bäver

Om du vill veta mer, så kan du gå in på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bjursm%C3%A5l