Novembersolen värmer härligt när jag går mot stallet i
Västanberg där vi bestämt möte. Bjursåstjejen Annelie Eriksson
20 år tar emot och sadlar på hästen för att bege sig ut på en skogstur.
– Det här är mitt största intresse och jag har varit med på hästryggen så länge jag kunnat sitta upp, säger Annelie glatt. Första åren fick jag sitta framför mamma när hon var ute och red, och sen var jag fast!!
Annelie tävlar sedan några år för Young Rider landslaget i distansritt, men har tävlat i både hästhoppning, dressyr, ponnygalopp och westernridning innan hon bestämde sig för att helt fokusera på distansritt.
Som 12åring vann hon sitt första SM och framhåller lite blygt att
hon är tämligen ensam att ha tagit hem den vinsten så ung.
– I distansritt rider man från50 km upp till 160 km som också är mästerskapsklass för seniorer. Det är olika klasser och i Young Rider mästerskap som är 120 km tävlar man tills man är 21 år. Jag rider mest 120 och 160 km både nationellt och internationellt, ofta även mot seniorer.
Man rider alltså delsträckor genom skogar på stigar och skogsbilvägar,genom samhällen och på vissa slingor är det naturliga hinder- som att vada med hästen i sjöar.
Det är obligatoriska veterinärkontroller efter vissa mil
och obligatorisk vila för hästarna.
Det har varit många glädjetårar när jag vunnit tävlingar men också många tårar när hästen vrickat sig och vi inte kunnat fullfölja tävlingen.
5 stycken SM- medaljer + en silvermedalj i Nordisk Baltiskt Mästerskap har det blivit och vid VM i Bahrain 2005 blev jag bästa svensk, berättar Annelie.
Allt var en fantastisk upplevelse att bli inbjuden till en sån annorlunda miljö där distansritten gick genom sandöknar och vi fick ha jeepar som följde oss för att säkerställa att hästarna inte skulle klappa ihop i värmen.
De hade plogbilar som körde upp vägarna i sanden.
I Bahrain fick Annelie kontakt med en veterinär från Italien, och när hon skulle göra praktik i skolan fick hon chansen att göra den hos honom. Hans sambo rider för italienska landslaget och Annelie
fick lära känna både dem och deras 15 hästar.
Nästa steg var att tävla med deras hästar och under EM i Spanien
fick hon tävla mot de främsta distansryttarna i Europa.
Besvikelsen blev enorm när hästen blev halt under tävlingen men
Annelie räknar den tävlingen som hennes största merit.
Vi tar en sväng genom skogen Annelie och jag och hon fortsätter att berätta om kommande tävlingar. I maj är det för-VM i Ungern förYoung Rider och sen går VM av stapeln i september.
En mycket stor tävling där sex stycken ryttare från Sverige ska vara med.
När vi kommer tillbaka från skogsslingan hämtar Annelie ytterligare 3 ståtliga hästar som hon med van hand leder ut i hagen och sen kommer nästa äventyr – att få hästarna att stå stilla inför fotograferingen.
Döm om vår förvåning när hästarna agerade som riktiga linslusar.
När jag sen frågar hur framtiden ser ut är Annelie inte sen att svara;
– Hästar !
Men eftersom sporten inte genererar pengar, utan istället kostar
mycket pengar att utöva så behöver jag en utbildning. Jag ska nog sikta på förskollärare, och i dagsläget jobbar jag med barn i Sundborns Församling.
Jag önskar Annelie lycka till med både utbildning och framtida
tävlingar.
Reportage och bild / Marie Agrell Johansson
