Konsum-Minnesbilder

Konsum-Minnesbilder

Anno 1941 bildades i vår lilla stad, den minsta i landet, en konsumtionsförening. Affären var efter den tidens mått mycket modern, med charkuteri- och speceriavdelning. Avdelningarna förestods av Wikman resp. Andersson, två synnerligen lämpade och kunniga företagare i kollektivets tjänst! Som tioåring blev jag den första springpojken i den nya affären, och detta arbete fortsatte jag med till skolans slut i sjätte klass….

KONSUM – MINNESBILDER

Anno 1941 bildades i vår lilla stad, den minsta i landet, en konsumtionsförening. Affären var efter den tidens mått mycket modern, med charkuteri- och speceriavdelning. Avdelningarna förestods av Wikman resp. Andersson, två synnerligen lämpade och kunniga företagare i kollektivets tjänst! Som tioåring blev jag den första springpojken i den nya affären, och detta arbete fortsatte jag med till skolans slut i sjätte klass.

(Jag skriver detta för att ge en retrospektiv bild av kooperationens inträde i en liten stad och för att tacksamt notera att andan fortlever på sina ställen ännu idag.) Sträck på Dej, Leif Persson, föreståndare för Konsum i Bjursås och Grycksbo!

Men det var skillnad på förr och nu. Varorna kom i säckar till busstationen, distribuerade av gengasdrivna bussar från närmaste järnvägsstation. Det var springpojkens uppgift att med grön konsumcykel fortsätta transporten på kullerstenslagda gator. Något snack om barnarbete kunde inte förmärkas på den tiden, och femtiokilossäckarna med mjöl, socker och havregryn skulle efter cykeltransporten förpassas till lagret med en färd nedför trappan till källaren på tioåringens rygg!

Det måste också nämnas att ingen av mina skolkamrater var arbetslös efter avslutad skoldag – alla trampade omkring på transportcyklar, spikade lock och lådor på ortens böcklingrökeri eller bar ut tidningar. Andra hjälpte naturligtvis till i det fortfarande levande lantbruket eller deltog i fädernas fiske! Att slå dank förekom över huvud taget inte. Flickorna hade sin givna uppgift som medhjälpare till mödrarna i hemmet och som viktiga kuggar i skötseln av kreatur och köksträdgårdar. Ordet könsdiskriminering fanns inte i det svenska språket vid denna tid. Samhällsstrukturen var inte beskaffad så! (Jag har dessutom inte hört något exempel på att denna generation drabbats av benskörhet!)

Åter till sysslorna i mitt springpojksjobb, som kan tjäna som mall för alla andra springgrabbar vid denna tid. Ibland var man engagerad i charkuteriavdelningen och skulle ha vit arbetsrock. Renlighet var oerhört viktig. Arbetsuppgifterna bestod i att skära och lägga upp olika varor samt att efter dagens slut plocka in allt i den moderna kylanläggningen. – Man fick inte åka omkring på ”skubb” i vit rock. Då bytte man till brun och fick skifta färg igen om man skulle fortsätta jobba i charken!

Händelserna tilldrar sig ju under kriget, och nästan alla varor var ransonerade. Tilldelningen fanns angivet på ransoneringskort, och dessa bestod av rutor, som klipptes för varje inköp. Det var springpojkens uppgift att efter stängning klistra upp dessa rutor på särskilda ark, som sedan skickades in av föreståndarna till den Kristidsnämnd, som fanns på varje ort.

En annan uppgift var att på lagret väga de i lösvikt anlända sändningarna av mjöl, socker, gryn, salt mm. Detta gjordes i vita och bruna påsar på en tarerad våg nere på lagret. Naturligtvis var det noga med vikten och att man kunde vika in påsarnas kanter på rätt sätt.
Tänk, vad stolt man var över sitt arbete, och hur mycket roligt man hade trots ett slit som ingen skulle godta i dagens samhälle! – Man gjorde nytta och kände uppskattning för det enkla man åstadkom!

Efter några år som springgrabb, i klass 5 om jag inte minns fel, fick jag förtroendet att tillsammans med en äldre anställd svara för lagret i källaren. Samtidigt hade vi börjat med träslöjd i skolan. Detta var ett bekymmer för mig, eftersom lektionerna skedde på eftermiddagstid, då jag var van att jobba i Konsum! Framtidsutsikterna tedde sig dessutom inte särskilt ljusa, då man förväntades börja tillverka en blompinne, fortsätta med ett äggställ och därefter en stövelknekt. Jag vägrade och utverkade till slut att få slippa detta slöjdplågeri och i stället göra något meningsfullt i lagret på Konsum och fortsätta med cyklandet. – Jag fick naturligtvis inget betyg i slöjd, men jag kunde i gengäld stila utanför slöjdsalen i brun rock och grönt fordon, till allmän avundsjuka från sämre lottade kamrater!

Massor av erfarenheter i tidig ålder fick jag genom detta springpojksjobb, och min status som etablerad jobbare steg bland mina kamrater i springpojksbranschen. Svenne ”Bokis”i bokhandeln, ”Snus-Pelle” i järnhandeln, ”Koggan” i fiskaffären, ”Tore Purjo” hos Eklinds och Börje hos Oscar F samt ett otal andra

betraktade jag som mina jämlikar.

På fritid spelade vi bandy i hamnbassängen på en plan som vi själva skottat och fotboll i halvhögt gräs vid brandkårens slangtorn. Skidor tränade vi på egenhändigt uppgjorda spår, backhoppning utövades i likaledes uppskottade gupp, orden fritids-konsulent och –gård hade ännu ej berikat det svenska språket.

Men nu har jag trasslat in mig riktigt! Det var ju det goda jobbet jag ville berätta om! Andersson och Wikman uppskattade det i varje fall, och i slutet av veckan – lördagar var arbetsdagar- fick jag högtidligen mottaga en femma och ärligt beröm för mitt arbete! Detta beröm var mer värt än femman jag fick, och att ha uträttat något under veckan var också en källa till glädje!

Som stamanställd militär och sedermera lärare tycker jag mig ha haft stor nytta av mina tidiga erfarenheter som stolt springschas i en nybildad konsumentförening!

Anders Ericson